Vi var på Öland med min familj för några dagar sen. Det var så fint och riktigt behövligt med lite semester. Skönt för Eli att kunna springa lös på stranden. Jag har nu i helgen varit i Göteborg på tjejweekend, vilket var så kul. Dessvärre kunde inte Eli följa med så han har varit i Åhus med Joel och levt loppan med märgben och skog!
Maj
Nu är det vår och försommar, mycket händer runt omkring och jag har valt att prioritera Eli framför bloggen!
Jag skrev för ett tag sen att Eli verkat ha ont i ett av sina bakben. Veterinären har röntgat honom och allt såg bra ut. Eventuellt var det en patellainflammation bara, så han har gått på smärtstillande nu i en månad och endast fått gå 30 min om dagen. Snacka om att han i början var väldigt rastlös. Men nu verkar knäet vara bättre och vi ska börja öka promenaderna igen. Tänk vad jobbigt det är att ha hund när man inte kan ta med sig hunden överallt! Jag tycker det ska bli såå skönt att han kan följa med igen överallt, det tycker nog han också. Igår var vi på konstutställning och han var så glad över att få följa med, det gör mig lycklig! Här kommer några vår och sommarbilder :)
Här är några bilder på Eli och en bild på fina Versus!
Grattis Eli!
1 år!! Firades inte på det sättet jag hade väntat mig. Mitt mantra till Eli var: Matte sjuk, förlåt, matte sjuk. Men några dagar senare gick vi till parken och var ute i det fina vädret. Eli har för några veckor sedan börjat hoppa lite konstigt med ena bakbenet. Jag skulle ändå till veterinären igår för att ta 1års vaccination samt rabiesspruta för 3 år framåt så vi kan åka utomlands med honom. Då bad jag veterinären kolla upp benet och då märkte hon begynnande patellaluxation (att knäskålen kan förflyttas från den normala positionen). Vi ska på vidare utredning hos en annan veterinär då det krävs en särskild kompetens för att bedöma graden av patellaluxationer. Därefter kommer man ta ställning till ifall han ska opereras eller ej. Jag tycker det känns jobbigt och så himla tråkigt. Jag hade tusen gånger om önskat att det var mitt knä istället för Elis. Veterinären sa att han inte hade ont och han visade inga tecken på smärta när hon palperade patella. Hon sa dock att i framtiden kanske han får mer ont och i så fall är det bättre att kanske preventivt behandla så han inte får ont senare. Vi får helt enkelt se vad den andra veterinären säger, men såklart känns detta jättetungt för mig. Eli kunde inte bry sig mindre, men jag tycker så synd om honom varje gång jag tittar på honom. Jag får helt enkelt försöka att inte förstora upp det här. Hade någon annan jag känner sagt att de haft problem med knäet hade jag inte alls tyckt det var något konstigt, men det är just eftersom det är min älskade, älskade ögonsten som jag tycker det är så jobbigt.
Alla måste hålla tummarna för att detta endast är en mild grad!
Eli 1 år
Min ”stora” kille!
Eli spanar på ankor
Rallylydnad
Idag provade vi på lite rallylydnad på skoj i parken. Det var roligt, dock blev Eli lite väl uppspelt av köttbullarna. Det är verkligen en utmaning att få min lilla spaniel att lyfta på nosen från marken också!
Annars är allting bra med oss. Eli är verkligen ”tonårig” och försöker göra lite som han vill. Vissa promenader går hur bra som helst, kontakten är fin och vi är på samma nivå. Medan vissa andra promenader är olidliga med drag i kopplet mot andra hundar, stanna och lukta på allt och gå från den ena sidan till den andra osv. Men det är bara att träna! Vi tränar också på att han inte ska jucka mot andra tikar, vilket han gör ibland. Jag försöker bryta beteendet men det är väldigt svårt.
Snart är min Eli 1 år, min bästa vän!
Vinter! Eli 9 mån
Nu är kylan här men snön har ännu inte anlänt. Himlen gör inget annat än att gråta här i gråa Malmö men jag och Eli är glada ändå! Vi bodde under hela julen i Åhus och det var uppskattat, speciellt av Eli när han ständigt fick den ”sista julkorven”, varje dag. Mycket har hänt med Eli bara sedan julhelgen. Redan en av de första promenaderna i skogen gav han sig ut på kattjakt och ville absolut inte komma till mig och Joel. Tillslut fick jag kasta en näve godis på honom så han stannade och först då kunde jag koppla honom. Usch så arg och förtvivlad man blir! Tankar som ”Varför gör han så här mot mig?” och ”Han vill bara jävlas!” dyker upp i stundens hetta och resterande delen av promenaden blir mest bara jobbig på grund av mitt humör. Lite senare tar man förnuftet till fånga och säger förlåt, pussas och kramas igen. Jag VET att hundar inte gör saker för att jävlas, jag vet det. Jag vet också att den där katten var betydligt roligare att jaga än att gå med mig (bittert men sant). Nu får jag helt enkelt anstränga mig mer vid promenader och vara roligare. Tack vare boken ”Kontaktkontraktet” av Eva Bodfäldt, vet jag några roliga saker jag kan göra för att bli mer intressant. Någon dag senare springer Eli även in på Joels grannes tomt och bajsar!!! De blev verkligen inte glada. Det får bli långlina på killen nu ett tag framöver. Han har även börjat kissa flera gånger under promenaden och markera doftfläckar. Hur länge till kan jag egentligen kalla honom för min lilla valp? Blir snart min lilla tonåring/unghund.
Jag kom precis hem från Skara där jag hälsat på min vän Ninni (www.taggadetassar.se). Jag var där i nästan en vecka så vi fick mycket tid tillsammans och det var hur mysigt som helst. Vi var ute i skaras allra djupaste skogar (…) där Eli & Flora sprang av sig i flera timmar, nästan varje dag. Ninni tog som vanligt underbara bilder som ni snart kan ta del av HÄR! Vi firade nyår ihop också, vilket gick hur bra som helst. När vi senare under aftonen var ute på promenad gav vi hundarna godis varje gång det small så de skulle associera raketerna till något bra, vilket fungerade utmärkt!
Jag och Ninni har tillsammans med Clumber Spanielklubbens webbredaktör Lotta Larsson även redigerat och designat om klubbens hemsida för fullt under de senaste dagarna. Jag blev supernöjd även om Ninni gjorde det mesta jobbet med designen och bannern. Hemsidan hittar ni HÄR! Jag har envisat mig med att försöka dra igång Månadens Clumber igen, vilket är superviktigt för att en rasklubb ska se aktiv och attraktiv ut för både medlemmar och rasintressenter. Jag ser att många Clumberägare tar superfina bilder på sina hundar, utnyttja detta tillfälle för att visa upp era käraste och skicka in ett bidrag till webb@clumber.se.
Saker jag inte vill missa under våren är:
– Eva Bodfäldts föreläsning ”Att bli en hundmagnet” på Sydskånska Kennelklubben den 13/3 kl 19-21. (Senaste anmälningsdag den 20/2, 350:- till plusgiro 176606-2)
– Karl-Johan Nordfeldt och Thomas Ohlssons föreläsning ”Vad och hur gör jag om jag och min hund möter en varg eller ett vildsvin?” på Sydskånska Kennelklubben den 11/2 kl 19.
– ”Konsten att visa hund” den 15/2 i Totohallen, Jägersro, Malmö mellan 9-13, drop-in och ingen föranmälan!
och sen övriga saker som står på Clumberklubbens hemsida. Om nån vill hänga på så är det bara att höra av er!
Kram
Foto: Ingrid Melin
Stockholm Hundmässa 2013
I förra helgen åkte jag och Eli upp till Stockholm Hundmässa. Vi åkte från Malmö senare än beräknat på fredagen och kom fram till Stockholm mycket senare än beräknat. Men vi kom fram efter många om och med och tur var väl det! På lördagen började mässan och väl där blev Eli väldigt glad och pigg. För att överhuvud taget få komma in på mässan skulle alla hundar vara över 9 månader och Eli var på lördagen 9 månader och en dag, så någon marginal fanns väl inte direkt. Vi åkte tillsammans med vänner dit och hade en supertrevlig dag med mycket att se för både mig och Eli. Vi tittade under helgen både på Freestyle SM och Lydnad, vilket såg jättekul ut.
På söndagen skulle Eli ställas och fler klumpar skulle dyka upp, vilket jag såg fram emot. Elis bedårande syster Lucky Bear’s Znow ”Snö” var där med sin trevliga familj så vi umgicks lite med dem. De skulle båda ställas i Juniorklass för första gången och Snö var ensam juniortik och kammade hem titeln Svensk Juniorvinnare, Excellent med CK och blev därmed kvalificerad till Crufts 2014, så himla kul! Jag visste att Eli skulle möta en annan hane som var betydligt större än Eli och anade redan innan hur det skulle gå. Det var en hane på 15 månader som i princip såg fullvuxen ut redan då och med Eli som jämförelse såg det ganska roligt ut. Eli är bara 9 månader och ganska liten och slank, dels för att han får Orijen (ett högproteinfoder UTAN spannmål vilket gör att han växer långsammare och hälsosammare) men också för att han får mycket motion varje dag. Det är av den anledningen jag tycker det är sorgligt när delar av domarens negativa kritik var saker jag strävar mot. Eli fick Very Good och blev då 2a i Juniorklassen. Här kommer Elis kritik:
”Mycket god balans, dock för liten och lätt. Bra skalle och stop, tunt nosparti, fina öron. Bra benstomme till storleken. Något kort hals. Brant skuldra. Tillräcklig lång bröstkorg, för uppdragen buklinje. Mycket goda vinklar bak. Rör sig med ganska bra steg. Måste utvecklas fram. Utmärkt pälskvalitet och muskulatur. Trevligt temperament.”
Efter bedömningen sa domaren att Eli var för honom en tik. Vilket jag kan förstå eftersom den domaren uppenbarligen gillade det stora osv. Men när blir det stora ohälsosamt och när blir det sunda inte lika viktigt längre, det är en fråga jag gärna vill lyfta då jag verkligen blir besviken och ledsen av vissa saker han i efterhand sa till mig. Jag blir absolut inte ledsen för min eller Elis skull eftersom jag anser att Eli är precis så sund jag vill ha honom. Men när blir det en nackdel för hundar att vara smala och i god form? Är det okej för en domare att skriva att en normalviktig hund har för uppdragen buklinje bara för att hunden i rasstandarden ska ”inge intryck som styrka” och ”vara stadig och spänstig?” Vad tycker ni? Vilka konsekvenser kan det leda till för rasen? Om man går tillbaka och tittar på hur Clumbern såg ut för dryga 100 år sen och därefter skriver in ”Clumber Spaniel” som en sökning på google, vad ser ni? Vad väcker det för känslor hos er? Jag vill inte ta någon hund som exempel och jag vill inte heller att någon ska ta illa vid sig av detta inlägg, det är verkligen inte syftet med mitt inlägg! Det jag vill diskutera om vad vi har för ideal hos hundarna och varför. Jag älskar Clumbers och hur de ser ut, men jag är verkligen emot överdrifter där hundarnas hälsa sätts på spel. Jag tycker bland annat att utställningar är bra för människor som inte är så insatta i ”hundvärlden” vid valpköp. Att sdå kunna lita på att en Championhund faktiskt är en vacker och frisk hund är ju superviktigt och inte minst för uppfödarna att kunna visa på detta vid avelsarbete. Vad händer när domarbesluten blir för extrema och hundarnas hälsa sätts på spel och allmänheten sen i sin tur väljer att köpa endast blandraser för de anses vara ”friskare”? Då stämmer ju detta tillslut och allt avelsarbete har endast varit ”förgäves”.
En Clumber Spaniel år 1898.
Jag vet att jag inte är den första utställaren som i efterhand skriver om och ifrågasätter domarens bedömning. Men någonstans handlar detta ändå om att vi ska avla fram hundar som ska må bra? Att vi som hundägare ska ta vårt ansvar och se till att hundarna håller sig friska och i god form.
Man kan inte tänka ju mer hund ju bättre. Utan ju sundare hund ju bättre. Hm kanske blir det jag som istället får gå tillbaka och domesticera vargen igen. Nu låter jag som en otroligt dålig förlorare men detta är större än så. Jag kommer fortsätta ställa ut Eli för att visa alla hur en sportig och ”liten” Clumber kan se ut! Annars var jag hur nöjd som helst över min kille som lyssnade och sprang så fint. Han stod hur fint som helst och hade klockrent temperament, alltid kul att jobba tillsammans med Eli, han är så otroligt fin och tacksam. Sen får jag jobba med att springa på annorlunda sätt för att framhäva Elis steg bättre osv. Men det ska jag göra sen, sen när jag gosat och myst klart med min underbara vän. Nedan till höger ser ni Eli 9 månader!
Foto: Ingrid Melin
Grattis vinnarna till första platsen! :) Jag hade en rolig helg!
Eli har idag levt i 261 dagar!
Hej, nu var det verkligen ett tag sedan jag skrev. Mycket har hänt, allt ifrån ensamhetsträning till kennelhosta.
Vi har verkligen gjort stora steg i ensamhetsträningen. Jag tror det var i samband med att jag själv lugnade ner mig och tänkte att det får gå som det går. Då började det helt enkelt fungera. Sen övade vi väldigt mycket på att komma-och-gå-snabbt. Det känns så skönt! Nu kan han vara hemma i 4 h och jag kan gå och göra något ärende eller så utan honom.
Sen fick Eli, och alla andra hundar vi umgås med i Malmö, Kennelhosta. Jag trodde det var ludd som fastnat i Elis hals för han bet ut ludd ur en gris samma förmiddag. Så orolig som man är tog jag honom till Malmö Djursjukhus där de förklarade för mig att det var kennelhosta. Han hostade och hade sig i ca 2 dagar, sen var det inget mer. Han fick inte hälsa på andra hundar under 2 veckor och det tyckte han nog var tråkigt (men som tur var blev bästisarna också smittade, så de lekte ändå).
Ninni var här med Kooikern Tilla också. Det var mysigt, Ninni delade med sig av lite knep med klickern då Eli är helt fågel-tokig! Så vi försöker skvallerträna fram/bort besattheten och vända den till något bra och kul! Om någon undrar vad skvallerträning är så rekommenderar jag att läsa ett kapitel i ”Kontaktkontraktet” av Eva Bodfäldt. För övrigt vill jag rekommendera den ändå. Just nu läser jag en bok som heter ”Klickerträning och lugnande signaler. Så här tränar du bort agressionsproblem hos hundar” av Emma Parsons, intressant läsning.
Jag har också funderat på att byta foder till Eli. Istället för högproteinfodret Orijen välja Mush färskfoder som är baserat på rått kött. Detta kommer jag verkligen återkomma om! Imorgon ska jag till Malmö Stadsbibliotek och låna en bok om just BARF (Biologisk Anpassad Rå Föda), ska bli roligt!
Kram på er
Tillbaks på ruta ett…
Broccolin har svikit oss. Eli vill fortfarande inte vara ensam hemma, inte ens i 30 min utan att skälla. Så nu försöker jag lämna honom många gånger korta stunder och ibland 2 timmar. Jag försöker intala mig själv att han kommer bli bättre på att vara ensam och börjar faktiskt lugna ner mig lite nu. Kompostgallret får åka upp nu så han kan vara själv i köket en stund medan jag är och viker tvätt eller nått.
I helgen var vi i Åhus, vilket Eli tyckte var helt UNDERBART. Han sprang lös på stranden, badade, hämtade pinnar, sprang allt han kunde ner och uppför backar i skogen. Han trivdes helt enkelt. Vi ska tillbaka till Åhus nu o helgen, det var så kul att se honom så glad. Han vantrivs verkligen inte i stan, men man märker att han gillar det här ”frihet under ansvar”. Han springer aldrig långt från mig och Joel, stannar när vi ber honom och kommer när vi kallar. Skönt!
Nu ska vi snart anmäla oss till Stockholm Hundmässa! För att få ställa sin hund officiellt måste den vara minst 9 månader och Eli är då 9 månader och 2 dagar (hihi). Känns kul och spännande. Vi får se hur det går!
En glad Clumber!
Här vågar han sig ut för att hämta en pinne.
Lucky Bear’s Zecret Eli snart 7 månader
Grabbarna Grus!
Ensamhetsträning
Och så var det ju ensamhetsträningen… Jag visste att det skulle bli problematiskt eftersom vi i princip tillbringar all vår vakna tid ihop. Kan jag inte vara med Eli så är hans dagmattar det gärna! Jag har faktiskt stressat upp mig lite över det här (vilket Eli antagligen känt av) för vi kunde bara lämna honom i 15 min och då ylade han i princip konstant. Det fungerade inte trots att vi hade på musik/ljudböcker, han var utmattad både fysiskt och psykiskt och en massa andra saker. Men sen en dag åkte jag och en kär vän till Ikea och jag fick en väldigt speciell känsla när jag gick igenom barnavdelningen. För det jag såg var en enorm broccoli, nästan lika stor som Eli själv. Jag var nästan säker på att han skulle gilla den trots att leksaker verkligen inte alls varit hans grej tidigare. Och rätt hade jag! När jag visade den för honom blev han helt galen, han sprang rundor med den inomhus, skakade/rast den och ”mallade” sig när han hade den i munnen. Nu har han till och med lärt sig ”Hämta broccolin”!! Så nu när jag skulle ensamhetsträna honom så la jag broccolin alldeles intill honom vid ytterdörren och lämnade honom. I hela 30 min kunde jag lämna honom utan att han pep en ända gång. Tack Ikea och tack broccolin! Jag står dig evigt i skuld.
Utställning i Sofiero 15/9-13
I helgen var vi på utställning och Eli ställdes i valpklass. Han var ensam i klassen och sammanlagt var vi nog bara 6 Clumbers. Solen sken och framåt eftermiddagen blev det väldigt varmt! Eli blev BIR-valp med väldigt fina ord från domaren. Det var Fredrik Norgren som var domare, han tyckte verkligen om Eli och det var han noga med att påpeka! Kritiken kommer här:
”Mycket god helhet, bra storlek för åldern, proportionerligt huvud, bra byggnadsförhållande, tillräcklig stram rygg, bra ben, mycket bra vinklar fram och bak, vägvinnande rörelser, bra päls, mycket bra temperament, lovande.”
Eli hade varit på utställningen utan bur i flera timmar innan vi skulle in i ringen. Ändå presterade han hur bra som helst! Han har så lätt för att fokusera på mig trots att det är en massa andra hundar runt omkring och en massa folk som tittar på honom. Det känns jättekul. Fler bilder finns i Galleriet!
Jag och Ninni ska till Sthlm hundmässa den 7-8/12. Om det är några fler som ska dit som kör från Skåne så kanske man kan samåka. Hör av er isåfall!
zecreteli.wordpress.com 